Johanna!

Efter jobbet i går skulle mamma och pappa komma och hämta mig för vi skulle köra till någon by utanför Trelleborg och äta middag tillsammans med min kusin och hennes familj.  När klockan var fyra ringer min telefon och det är pappa som säger att något har hänt. Livrädd blir ju jag, att de har krockat. Men då hade deras bil gått i sönder och dem stod stilla på motorvägen. Så jag avslutade jobbet, tog bussen hem och hämtade min bil och var påväg till dem. Men när jag är påväg ringer pappa och säger att de är en jättesnäll kille som hämtade upp dem från motorvägen  och att dem nu var på en Staoil mack i närheten. Så jag körde alldelses för fort på motorvägen för att hämta dem på macken.
Och där enades vi om att vi inte kunde bogsera bilen just då, eftersom det var mitt i rusningstrafiken. Så vi fick åka hem och vänta en timmes tid, tills trafiken hade lugnat ner sig sålänge. Och under tiden vi var hemma fick vi ringa till min kusin och säga att vi inte kunde komma, vi hann helt enkelt inte, vi ville ju få hem bilen eftersom den stod i väggrenen precis på påfarten till motorvägen.
Så blev det då dags att bege sig tillbaka till motorvägen för att bogsera hem bilen. Jag som aldrig har gjort det innan var rädd att vi inte skulle klara det. Mamma satt med pappa i deras bil och jag körde i min, så hon kunde ringa till mig om jag körde för snabbt. När vi startade skuttade till lite innan linan var helt sträkt men sen körde vi på. Jag gjorde lite olika rörselser med armarna för att visa om jag skulle bromsa eller fortsätta att köra i en korning/rondell/ljussingal. Men jag tyckte det gick bra och det tyckte nog mamma och pappa också.
När vi väl kom hem satte vi bilen på plats och i och med att vi hade ställt in oss på att vi skulle ut och äta så blev det att vi tog bussen och åkte till stan och åt. Vi gick till Café Finn och åt, tyvärr var där väldigt mycket folk där så vi fick vänta en stund. Men det gjorde inget för det var så skönt att bogseringen hade gått bra.